Gott nytt år!

Nyårsafton, klockan är nio och jag har inte kommit ur morgonrocken på hela dagen. Om ett litet tag går nog också jag och lägger mig, de tre killarna i familjen sover redan gott. 

Vecka 32 och jobb i julruschen

Det är kul men intensivt att jobba i julhandeln, desto jobbigare när man är gravid i åttonde månaden! Nu är jag tacksam för att jag bara fick halvdagar - det räcker mer än väl. 

Kalas!

I söndags var vi på kalas hos Freja, som fyllde fem. Nisse hade jätteroligt, och vi med. 

Ett års saknad

Overkligt är nog det ord jag fortfarande skulle använda för att beskriva hur det känns att mamma inte lever längre. Ett år har gått och det känns ännu helt overkligt att jag aldrig mer kommer få träffa henne. Att hon aldrig kommer få träffa Hedda, eller se Nisse och Eje växa upp. Jag trodde att jag skulle ha förstått det mer vid det här laget, men jag kan fortfarande tänka att "det här måste jag berätta, eller fråga mamma om sen". Undrar när det går över? Jag tycker det är så ofattbart sorgligt att hon inte finns längre. För allas vår skull. 

Pepparkaksbak

Fredagar är hemmadagar för barnen och idag fick vi efterlängtat besök av Erica och Otis. Vi bakade pepparkakor och Nisse och Erica dekorerade medan de små sov middag. 

Vecka 31 - 25% av graviditeten kvar!

Nu börjar magen puta mer och mer rakt ut. Man både känner och ser tydligare vad för kroppsdel som rör sig, där var det en liten fot eller armbåge, och där var hela ryggen. Tungt börjar det bli också, känns både i ryggen och bäckenet. Får se hur det går att jobba i julhandeln, veckan före jul ska jag jobba hela veckan, men nu är jag tacksam att jag fick korta pass. 

I morse på väg till dagis

Himlen var så otroligt vacker i morse, solen höll på att gå upp när vi gick till dagis. Bilderna gör den inte rättvisa, men ni får kanske en känsla.