Nu har Eje börjat kräla framåt, och ibland blir det fel och han åker bakåt istället. Ibland försöker han få upp rumpan men verkar inte fatta poängen med det än.
Han älskar att äta riktig mat, kanske lite för mycket, hans lilla mage hänger inte riktigt med. Välling och gröt är också toppengrejer.
Det är jul och vi hänger med storkusinerna, Eje gillar att ha så många att titta på och kommunicera med.
Han spelar ofta på läppen, både sin egen, och våra, det är så gulligt!
Glada men lite suddige Eje får stå för julstämningen i år. Det är lite si och så med den som ni förstår.
Nu har det gått över två veckor sedan vi fick veta att mamma gått bort. Alldeles på tok för tidigt, hon har ju så mycket liv kvar att leva, så mycket kvar att uppleva med barn och barnbarn. Jag tittar på bilder och försöker förstå. Är glad över att vi ändå träffats så mycket trots det ökade avståndet vår flytt norrut medfört. Vet att hon visste hur uppskattad hon var av hela sin familj. Kan inte begripa att hon inte finns hos oss längre, att vi inte kommer träffa henne igen. Det går inte in, och det kommer nog dröja innan det gör det.
Ett helt halvår har hunnit gå sedan den där onsdagen i maj.
Nu märker man ännu mer att Eje och Nisse faktiskt har en egen relation, det är kul att se. Vad Nisse än gör tittar Eje storögt på.
Eje äter olika sorters mos, ammar inte så mycket men dricker fortfarande ersättning på flaska. Snart ska vi börja prova välling.
Han verkar frustrerad över att han inte kan ta sig framåt eller sitta själv, så man får ofta sitta med honom i knät så han kan leka med sina leksaker utan att behöva stötta sig med ena armen.
Härom dagen var det ju nysnö och då såg det ut såhär. Nu håller det dessvärre på att töa bort. Enligt grannarna ska det snöa och försvinna tre gånger innan det ligger kvar. Skynda på nu, vintern, säger jag och Nisse.
Idag var vi på julmarknad i Strömsnäs, en av grannbyarna häromkring. Vi åt kolbullar och Nisse fick en godispåse av tomten. Ville köpa tofflor till Nisse i julklapp, upptäckte att pengarna inte räckte till. Äsch, sa hon som sålde, inte gör det nåt, sätt in pengarna åt mig sen bara! Vi har bott här ett år nu, och jag överraskas fortfarande av vänligheten hos folk. Så härligt att barnen får växa upp här!
Jag tog Eje med mig och åkte till Stockholm några dagar. Det var fint att få vara bara med honom. Han är ju en riktigt glad och mysig bebis. Nisse hade det kul hemma med Mattias som synes här på bilderna.
I morse när vi gick till dagis stannade Nisse helt plötsligt till på stigen och sa "Just det! ... Bonbon heter godis!" bara sådär helt apropå ingenting. Han lärde sig att säga tre ord i Paris: bonjour, salut och bonbon. Nu kommer de upp till ytan vid de mest oväntade tillfällena. Roligt, roligt. Man kanske skulle introducera fler franska ord?
Fem månader har gått nu. Eje börjar bli stor, han har börjat fatta hur man vänder sig från rygg till mage, men gör inga större ansatser till att krypa än. Han är väldigt intresserad av mat och vad som finns på bordet när vi äter. Än så länge har han mest sugit på frukt, ätit lite gröt och broccoli, men nu tar vi det lugnt med det ett par dagar efter lite oroligare nätter. Han blåser bubblor och pruttar med munnen. När han ammar är det alltid saker som distraherar honom, eller som att han bara måste avbryta och prata lite en stund. Nisse är hans största idol, glädjen lyser i Ejes ögon när Nisse pratar med honom.
Idag var jag och Eje hemma hos fina Otis och myste nedan Nisse var på dagis.
Vi drack champagne ute och åt sen en god lunch inne.
Svårt att föreställa sig nu att vi nyss hade en vecka i Paris där man inte behövde jacka, här i Stugun är det nästan mössväder nu.
Det har blivit höst på riktigt på Oppstuvägen medan vi varit borta. Idag blir det nog en innedag, Nisse är hemma från dagis med hosta och jag är fortfarande riktigt förkyld.
Försökte mig på att ta en familjebild i kyrkan, när vi alla var finklädda. Här ser ni resultaten ;)
Hoppas på att min kära svägerska eller hennes syster lyckades bättre, i så fall kommer det en uppdatering senare!
