oppstuvägen: maj 2014

torsdag 22 maj 2014

Eje ett år!

Så har ett helt år gått sen den där eftermiddagen i maj då de på sjukhuset tyckte det var dags för Eje att lämna sin mysiga tillvaro i min mage.

Han gillar att äta, blir arg när maten tar slut, och visar man honom en banan blir han tokig. Numera vill han inte heller bli matad med banan utan hålla den själv och bestämma hur stora tuggor han ska ta. Under strikt övervakning, han är lite väl optimistisk när det gäller vad han klarar av ibland.

Klättra nedför trappan på altanen - piece of cake! Tror vi har visat ett par gånger bara och nu gör han det själv utan problem.

Åka med Nisses Bobby car är en annan grej han bara kunde en dag. Backa kan han också, men innan han gör det ger han ifrån sig ett irriterat gny.

Numera vill han hellre gå än att krypa, så man får ofta agera stöd. Det är sällan han går med på att man släpper taget om hans händer. Då skriker han högt av irritation och ilska. Han vet verkligen vad han vill och inte vill, lille Eje.

Det är roligt att se hur han utvecklas och vad han kan, vi märker att han så mycket snabbare än sin storebror i samma ålder lär sig nya saker. Tänk vilken skillnad det gör att ha ett storasyskon att titta på och lära sig av!

Han är fortfarande otroligt glad, gillar människor och sover bra, en harmonisk liten unge!

Lite avundsjuk verkar han vara på Nisse som får gå på dagis med en hel massa andra barn. Det finns en tvååring på dagis som är så förtjust i Eje, det är härligt. Han ropar alltid med hög röst när han ser att vi närmar oss "Eje!" och vill krama och gosa med honom.

Bygga torn och riva ner dem är något som får honom att skratta högt! Särskilt om man låtsas riva ner själv av misstag, att jag också kan göra fel.

Ofta ligger jag på golvet och läser medan han leker bredvid mig. Det slutar alltid med att han liksom rullar in i mig och gosar järnet. Så himla mysigt är det!