Nu har Eje börjat kräla framåt, och ibland blir det fel och han åker bakåt istället. Ibland försöker han få upp rumpan men verkar inte fatta poängen med det än.
Han älskar att äta riktig mat, kanske lite för mycket, hans lilla mage hänger inte riktigt med. Välling och gröt är också toppengrejer.
Det är jul och vi hänger med storkusinerna, Eje gillar att ha så många att titta på och kommunicera med.
Han spelar ofta på läppen, både sin egen, och våra, det är så gulligt!
Glada men lite suddige Eje får stå för julstämningen i år. Det är lite si och så med den som ni förstår.
Nu har det gått över två veckor sedan vi fick veta att mamma gått bort. Alldeles på tok för tidigt, hon har ju så mycket liv kvar att leva, så mycket kvar att uppleva med barn och barnbarn. Jag tittar på bilder och försöker förstå. Är glad över att vi ändå träffats så mycket trots det ökade avståndet vår flytt norrut medfört. Vet att hon visste hur uppskattad hon var av hela sin familj. Kan inte begripa att hon inte finns hos oss längre, att vi inte kommer träffa henne igen. Det går inte in, och det kommer nog dröja innan det gör det.
